A different journey

I’m starting over from scratch.

I have a good life today with a fantastic partner, his two teenage sons, a nice home, a steady income, fun and stimulating work and a nice car.

I live a very good life with all I need and enough to be able to save some in the bank.

But there is something missing.

A huge hole in my life that needs to be filled.

A lack of purpose in life.

I want children of my own.

But it’s not that easy. We’re gonna need help, and I’m the reason for it...

Foten

NU, först NU har jag inte minsta lilla ont i foten.

Dags att sätta igång med nytt schema då. Men det blir inte löpning i början utan Powerwalk, för att inte få tillbaka den där inflammationen i onödan.

Korvlunch

Står på ett tak.
Med en av entreprenörerna på det projektet jag jobbar med nu.

Och äter grillad korv.

Det är inte varje dag man gör det.


Speciellt eftersom jag inte brukar äta korv. Det är faktiskt inte så gott.

Testing testing

Ska jag våga?
Ta en liten promenad med fotriktiga skor, och testa foten?

Jag har faktiskt vilat helt och hållet nu i över en vecka.

Även fast det fortfarande känns, och gör lite ont i vissa vinklar och när jag stödjer på ett visst sätt.... så vill jag testa.

För det kan väl aldrig vara bra att inte använda foten alls??

Fotjäveln

Kan fortfarande inte stödja på foten.

Deppigheten över att inte kunna kuta nu.... OERHÖRD!

Mått

Det här ju det som egentligen är viktigt. Måtten.
Det handlar inte om kilon och hekton och kalorier.
Jag märker att en våg gör mig motiverad och positiv ena sekunden, och deppig och modslagen i nästa.

Jag vet inte hur det är med andra som tränar, och inte har tränat hela livet, men min kropp är ju lite lynnig.

Jag går upp i vikt innan det är dags för mens, jag dricker mer vatten när jag har pms (p.g.a konstant sötsug och röksug som jag lärt mig döva med att dricka vatten).

Vikten visar ju egentligen inte så mycket mer än att man i början bränner fett. Och sen stabiliserar det sig lite, för att kroppen vänjer sig. Sen kan det dala igen för att kroppen får en ny kick. Men sen då? Ja sen börjar man bygga muskler, och det väger ju sin lilla del det med.

Något som jag läst om tidigare, och hört från många som motionerat regelbundet i många år, är att om man en gång varit vältränad i vuxen ålder, och av olika anledningar slutar träna och går upp i vikt igen, så är det lättare att komma tillbaka eftersom man har en så fantastisk kropp som minns hur det var.

Och jag märker det nu!

Det går snabbare att få upp flåset mot vad det gjorde 2008, då jag påbörjade kampen som slutade med -48kg.
Jag går däremot inte ner i kilon lika snabbt som jag gjorde då, vilket jag gissar på handlar om att musklerna kickar igång igen?
Och det märker jag också. Att det är inte lika tungt för musklerna. Inte lika mycket träningsvärk denna omgång som förra. Får inte samma trötthet i musklerna som jag trodde att jag skulle få, trots att jag ändå belastar dem "lika hårt" som då, om man jämför med förutsättningar osv.

Jag kommer nog inte blicka så mycket mot vågen denna gång heller, utan mer på måttbandet.

Därför gör jag nu en ny "sida" med just rubriken Mått.

För ska jag vara ärlig, så skriver jag inte i den här bloggen för någon annan än mig själv. Och jag vill kunna föra lite dagbok över detta.


Hare gott!

Recap v.20 2013

Ok..

jag är tvingad till ett uppehåll i träningen.
P.g.a inflammation i fotleden.

Har kört på fastän det har gjort ont, för att det var så kul. Mycket osmart, men nu har jag lärt mig hur det känns också! :)

Så denna vecka har varit lugn, och har mer fokuserat på vad jag stoppat i mig i matväg, och vardagsmotionen. Typ, ta trapporna istället för hissen.
O det nu inte gjort för ont i foten...

SÅ JÄVLA HANDIKAPPAD! Tycker lite synd om mig själv faktiskt.


Sista uppdateringen jag gjort är från den 11:e maj, då jag körde två rundor på raken.

Jag åkte till en vän i Salem i Söndags, den 12:e och vi makade oss iväg till ett elljusspår. Men tog en promenad i svettig takt, eftersom hon inte får löpträna för läkare, pga trasig rygg. (2 graviditeter på kort tid, och tre andra barn utöver detta med mer eller mindre bärande av).

En runda på 3,87km, på 37min 54sek.


Efter det har jag inte riktigt kunnat stödja på foten ordentligt, och fått ordinerad vila.

Men ser fram emot att komma ikapp snart igen!

Hade ju precis kommit till den punkten då träningsschemat säger att det är dags att snäppa upp ett snäpp på både tiden och farten.

OCH! Jag har minskat min vilopuls!

Av både medicinska skäl, och pga rökning och dålig kondition så hade jag en vilopuls på 93 slag/min i snitt! Det är sjukt dåligt.
Men inte haft något avvikande blodtryck, peppar peppar.
Senast jag mätte min vilopuls var i tisdags.

77 slag/min !!

och har varit HELT rökfri i 22 dagar idag.

Den 26:e så firar jag en hel kalendemånad utan cigaretter.


Ja, livet ser lite ljusare ut nu, även fast jag är lite skadad.