Mått

Det här ju det som egentligen är viktigt. Måtten.
Det handlar inte om kilon och hekton och kalorier.
Jag märker att en våg gör mig motiverad och positiv ena sekunden, och deppig och modslagen i nästa.

Jag vet inte hur det är med andra som tränar, och inte har tränat hela livet, men min kropp är ju lite lynnig.

Jag går upp i vikt innan det är dags för mens, jag dricker mer vatten när jag har pms (p.g.a konstant sötsug och röksug som jag lärt mig döva med att dricka vatten).

Vikten visar ju egentligen inte så mycket mer än att man i början bränner fett. Och sen stabiliserar det sig lite, för att kroppen vänjer sig. Sen kan det dala igen för att kroppen får en ny kick. Men sen då? Ja sen börjar man bygga muskler, och det väger ju sin lilla del det med.

Något som jag läst om tidigare, och hört från många som motionerat regelbundet i många år, är att om man en gång varit vältränad i vuxen ålder, och av olika anledningar slutar träna och går upp i vikt igen, så är det lättare att komma tillbaka eftersom man har en så fantastisk kropp som minns hur det var.

Och jag märker det nu!

Det går snabbare att få upp flåset mot vad det gjorde 2008, då jag påbörjade kampen som slutade med -48kg.
Jag går däremot inte ner i kilon lika snabbt som jag gjorde då, vilket jag gissar på handlar om att musklerna kickar igång igen?
Och det märker jag också. Att det är inte lika tungt för musklerna. Inte lika mycket träningsvärk denna omgång som förra. Får inte samma trötthet i musklerna som jag trodde att jag skulle få, trots att jag ändå belastar dem "lika hårt" som då, om man jämför med förutsättningar osv.

Jag kommer nog inte blicka så mycket mot vågen denna gång heller, utan mer på måttbandet.

Därför gör jag nu en ny "sida" med just rubriken Mått.

För ska jag vara ärlig, så skriver jag inte i den här bloggen för någon annan än mig själv. Och jag vill kunna föra lite dagbok över detta.


Hare gott!